Jag är på rektorsutbildning på temat omvärldsspaning. Den senaste veckan har det inte behövts någon spaning att tala om; nyheterna har duggat tätt från utbildningsdepartementet.
Dels två nya utredningar: KI:s förra rektor Harriet Wallberg Henriksson om kvalitetssäkringen av högre utbildning, vilket efterlysts av sektorn, och universitetskansler Lars Haikola som ska sluta i förtid för att utreda högskolans utbildningsutbud och hur väl det möter befintliga behov; den senare utredningen har ett inte mindre än 18-sidigt direktiv som är synnerligen omfattande. Högre utbildning är redan grundligt utvärderad, nu ska den också utredas. Med utredningen om akademiskt ledarskap i pipeline kan man konstatera att det rör sig om ingenting mindre än en total genomlysning av hela högskolesektorn. Att alla dessa utredningar tillsätts inför valet gör naturligtvis att deras resultat blir högst ovisst.
Dels vårpropositionen, med bland annat den aviserade satsningen på lärarutbildningen och nya välkomna regler för uppehållstillstånd för internationella studenter och forskare. Den presenterades av utbildningsministern i Uppsala, där han sedan invigde
Navet, SciLifeLabs nya byggnad, och talade om vikten av grundforskning. Idag hålls SciLifeDay i Stockholm, som avslutas med invigningen av Gammahuset.
Astrid Söderbergh Widding 
Bästa rektor!
När jag läste i din blogg att utredningen om högskolans utbildningsutbud omfattade 18 sidor kunde jag inte låta bli att läsa den. Sällan har det svenska utredningsväsendet på ett så öppet sätt avslöjat uppdragsgivarens dvs regeringens innersta tankar i ämnet! Titta på denna pärla av den bästa kanslisvenskan: ”För att möjliggöra en analys av hur väl sammanvägt utbildningsbehovet är finns det ett behov av en samlad nationell bild av hur lärosätens har utformat sitt utbildningsutbud.” Alltså, på vanlig svenska: För att veta hur de gör måste vi veta hur de gjorde. Men följande mening avslöjar att decentraliseringen från 1993 kanske är förbi: ”Därför bör alla lärosäten göra en strategisk profilering av sina utbildningsutbud.” Jag hävdar att universiteten av SU:s storlek (eller UU:s, GU:s, mfl stora universitet) INTE bör profilera sig. Frågan är om det är möjligt att profilera sig när man är så stort. Profilering innebär begränsningar. Vi och övriga stora universitet behöver ett brett utbud. Vi ska inte lägga ner latin för att det är ett litet ämne och finns i Uppsala (eller tvärtom UU ska lägga ner det för att det finns i Stockholm). Vi minns försöket att portionera ut språkutbildningen i Mälardalen. Det gick inte. Något universitet försöker fortfarande med en profilering av sk ”små ämnen” men det stora flertalet vill inte gå den vägen, åtminstone inte inom Humaniora. Direktiven sparar inte på pekpinnar till utredaren: ”Utbildningsutbudet vid olika lärosäten bör komplettera varandra och anpassas till nationella och regionala behov, både nuvarande och framtida.” Inte internationella behov!!! Globaliseringen har ännu inte nått regeringen! Utredaren Lars Haikola har till oktober 2015 för att bli klar med uppgiften. Spännande väntan.
Vänliga hälsningar,
Alberto Tiscornia
Jag håller verkligen med gällande problemet med det nymornade nationella och inte minst regionala tänkandet i en tid då globaliseringen redan är ett faktum. Jag håller också helhjärtat med om att ett lärosäte av SU:s storlek inte vinner på profilering i den bemärkelse du åsyftar. Ja, det blir spännande med denna utredning.