Stockholms universitet kontaktades häromveckan av utbildningsdepartementet med anledning av utfallet i årets beräkning av den bibliometriska indikatorn från Vetenskapsrådet. Universitetet hade här minskat med cirka 5 procentenheter, ett resultat som uppenbarligen stack ut, och därför ville man veta om något blivit fel.
Tidigare har dessa uppgifter använts som beräkningsunderlag i den så kallade tombolan för ekonomisk omfördelning mellan lärosäten. I år har tombolan skrinlagts. Marielouise Samuelsson har tidigare i år analyserat detta på ett intressant sätt i Universitetsläraren. Samtidigt har vi fått veta att frågan brådskar för att underlaget eventuellt ska användas i budgetpropositionen. Hur det ska ske är emellertid oklart.
En kvalificerad analys av Gabor Schubert, vår nye bibliometriker, har dock klart visat vad som hänt. En artikel inom samhällsvetenskap med ett par hundra citeringar, publicerad 2010, har nu fallit utanför det tidsspann på fyra år som ingår i mätningen. De faktorer som vägs in i totalbedömningen är inte lätta att genomskåda för en amatör. De omfattar bibliometriska poäng, adressfraktion för fältfraktion, antal citeringar, fältnorm för fältfraktion, makro9-områdets driftskostnad per ISI-publikation för fältfraktion samt antal år i mätperioden. Klart står att en enda författare, med en enda artikel inom ett område som normalt har få citeringar, med denna modell alltså kan få ett enormt genomslag på indikatorn för ett helt universitet. Resultatet oroar. Att bibliometriska indikatorer är behäftade med väsentliga svagheter visar inte minst detta utfall. Det är viktigt att notera för den nya regeringen, inför formulerandet av en ny forskningspolitik för framtiden.