Idag inbjöds rektorerna, denna gång tillsammans med ordförandena i universitetsstyrelserna, till ett halvdagsseminarium på Rosenbad där dels budgetpropositionen presenterades i mer detalj med särskilt avseende på universitet och högskolor, dels en diskussion ägnades styrningsfrågor inom akademin, först med en panel som diskuterade relationerna mellan styrelse och myndighetschef – där vår styrelseordförande Kerstin Calissendorff deltog – och därefter med Kåre Bremer som talade om ledningsutredningens slutsatser.

Vad gäller nyheterna inom högre utbildning och forskning handlar det, som en uppmärksam läsare av budgetpropositionen redan kunde konstatera igår, om en satsning på lärar- och förskollärarutbildning, om bättre etableringsmöjligheter för nyanlända, om förstärkta anslag för forskning och om specifika satsningar för att möta samhällsutmaningar. Samtidigt är det alltid intressant att få statsrådets infallsvinkel på frågorna. Idag kunde man konstatera att regeringens ideologiska profilering av politiken för högre utbildning och forskning är konsekvent: det handlar om ökad jämställdhet, ökad samverkan, attraktiva karriärvägar inklusive ökad mobilitet samt om ökad forskningsanknytning inom utbildningarna, vilket också innebär ett fokus på de lärosäten där forskningen inte alltid hållit jämna steg med utbildningen. Det står också klart att uppföljning och utvärdering kommer att intensifieras från regeringshåll.

Ett stort fokus ligger på lärarutbildningarna, och här är Stockholms universitet den stora vinnaren, med totalt 415 nya platser när satsningen är fullt utbyggd 2021. Men det är mindre en vinstlott än ett stort ansvar. Den enskilt största satsningen görs annars på ökade basanslag till lärosätena, vilket var ett löfte redan i regeringsförklaringen. Men även om anslagen ökar betyder det inte att andelen ökar i förhållande till rådsfinansieringen, där de nya ökningarna främst avser satsningar på samhällsutmaningar (och inte fri grundforskning, som Stockholms universitet särskilt lyfte fram i sitt inspel till forskningspropositionen).

Intressant var också en framåtblick med tre fokus: styrning, där en möjlig utredning aviserades för att se över om de statliga styrmekanismerna för att uppnå verksamhetsmålen behöver regleras, i linje med förslag från Kåre Bremers utredning; internationalisering, där det står klart att det blir en utredning som kommer att omfatta både högre utbildning och forskning; livslångt lärande, där ministern hänvisade till Lars Haikolas utredning om den högre utbildningens utveckling och konstaterade att ”programmifieringen” varit förödande för behoven att kunna ”växa och växla”, under hela livet och i hela landet. Detta är uppenbarligen en hjärtefråga för ministern, som talade om behovet av en frihetsreform, vars former ännu inte är klara. För Stockholms universitet, med den största andelen fristående kurser i hela landet, är det positivt.

De frågetecken som fanns efter läsningen av budgetpropositionen igår blev dock knappast klarare idag. De lärosäten som fått fler platser inom lärarutbildningarna vet ännu inte hur de nya platserna fördelar sig över förskollärarutbildning, KPU, grundlärarutbildning respektive ämneslärarutbildning. Inte heller står det klart hur basanslaget för forskning kommer att fördelas, förutom att en grundprincip är att forskning ska knytas till utbildning, vilket ger anledning att tro att förstärkningen inte främst avser forskningsuniversiteten. I den mån det drabbar de stora universiteten negativt är det ett bekymmer med tanke på det starkt ökade ansvar vi samtidigt, genom en förändrad finansieringsmodell, i framtiden måste bära för våra forskningsinfrastrukturer. Men här får vi facit först i forskningspropositionen.