Jag har tillbringat den gångna veckan på resande fot, först i Haag med mina svenska rektorskollegor, på en resa gemensamt arrangerad av UKÄ och SUHF inom ramen för UKÄ:s främjandeuppdrag från regeringen för att fortbilda och utveckla oss rektorer. Vi träffade våra rektorskollegor i Nederländerna, där ett stort antal hade slutit upp, ledande företrädare för landets kvalitetssäkringsorganisation NVAO liksom representanter för utbildnings– forsknings– och kulturdepartementet, som i Nederländerna är gemensamt. Ibland kan detta slags resor kännas lite pliktskyldiga, med många och långa dragningar av skiftande kvalitet. Denna gång var det däremot ytterst givande, med öppna erfarenhetsutbyten och diskussioner som var ömsesidigt givande. Att jämföra villkor är intressant. I Nederländerna får universiteten till exempel inte inrätta egna utbildningar, utan det styrs från regeringshåll. Kanske är det ditåt vi är på väg även i Sverige, att döma av signalerna? Våra kollegor chockades samtidigt exempelvis av detaljeringsgraden av lärandemål i våra professionsutbildningar. På forskningssidan såg man sig utifrån olika mätningar ligga väl till – ungefär på samma plats i diagrammen som bland annat Sverige. Vi hade också intressanta diskussioner om meritbedömning, där de holländska universiteten gått i bräschen för en breddad och mer kvalitativ syn på meritering. Från sol och värme i Haag gick resan till ett svalt och regngrått Swansea, vilket dock vägdes upp av universitetets fantastiska läge alldeles vid havet – utsikten från mötesrummet vid det inledande styrelsemötet kan man bara avundas.

Här höll EUA sin årliga generalförsamling, som föregicks av ett antal möten och följdes av årskonferensen, denna gång på temat akademisk integritet i ordets alla bemärkelser. Begreppet, som ju som sådant är inte så etablerat i Sverige, omfattar integritet i akademiskt ledarskap, men också forskningsetik liksom etik i utbildningar och examina (där vi bland annat fick ta del av skräckexempel på den industrialiserade produktionen av falska examina med falska betyg från falska universitet). Men här ingår också integritet i internationella samarbeten, inte minst ur säkerhetsperspektiv – det vi brukar kalla ansvarsfull internationalisering. Och den avslutande plenarsessionen ägnades – återigen – meritbedömning, nu med integritetsperspektivet i fokus. Tydligt var att det högaktuella ämnet engagerar på djupet – deltagarna var många och aktiva och även här påmindes vi om att akademin är internationell, att kunskapsutbyte och dialog hålls högt och att vi har mycket att lära av varandra. Lite vid sidan av huvudtemat ägnades även en session under konferensen åt att presentera och diskutera EUA:s nya vision inför EU-kommissionens tionde ramprogram för forskning, som också lanserades i förra veckan: ”Paving the way for impactful European R&I, EUA’s vision for FP10”, resultatet av arbetet i en ”task-and-finish-group” som jag haft nöjet att få leda. Det är särskilt viktigt, i tider där andra behov än forskning och högre utbildning dominerar politiken, att vi från universitetens håll är proaktiva och själva definierar och motiverar vår syn på behov och resurser. Forskning och högre utbildning i internationell samverkan är på så många sätt en nyckel till samhällets utveckling, både vad gäller att gemensamt ta oss an utmaningar och att se och gripa möjligheter.