Tillsammans med ett drygt sextiotal nordiska rektorer har jag tillbringat ett par dagar i Bryssel, där Nordic University Days gått av stapeln: temadagar om europeisk forskningspolitik som nu organiseras för andra gången av det nordiska universitetssamarbetsnätverket NUS, där Island under rektor Jón Atli Benediktsson för närvarande har ordförandeskapet. Det har varit fullmatade dagar. Först ut var Sveriges EU-ambassadör Torbjörn Haak, som talade om EU:s visioner inför 2030 gällande forskning, högre utbildning och innovation, följd av Vanessa Debiais-Sainton, avdelningschef på EU:s generaldirektorat för högre utbildning mm, som diskuterade EU:s universitetsstrategi, lanserad i januari i år. Signe Rasto, biträdande generaldirektör för forskning och innovation, presenterade samarbetet kring European Research Area (ERA) och den nya European Innovation Agenda. 

Margrete Vestager, EU-kommissionens vice ordförande, var huvudtalare på den mottagning som Islands ambassadör ordnat, där hon höll ett inspirerat tal bland annat om universitetens – inte minst de nordiska – nyckelroll för Europasamarbetet. Öppenhet, inklusive öppen vetenskap, engagemanget för excellens, för autonomi och akademisk frihet men också för vetenskapligt baserat policyarbete är några av de profiler som kännetecknar många av våra lärosäten. Som länder ligger vi också i framkant vad gäller såväl den gröna som den digitala vändningen, som ju båda står högt på EU:s agenda. En kärnfråga i diskussionerna blev debatten om europeiska respektive globala värden – vad behöver värnas, och på vilka grunder? 

Den andra dagen inleddes med ett frukostmöte där EU-parlamentariker och tjänstemän verksamma i Bryssel fick hålla i dialogen med rektorerna. Det följdes av ett engagerat anförande om Europa i världen av EU-kommissionens generaldirektör för forskning och innovation Maria Cristina Russo, i sin tur med skarpa kommentarer från rektor Ole Petter Ottersen, som talade för rikedomen av perspektiv som avgörande för framgång inte minst gällande kvalitet i forskningen. Avslutningsvis höll ERC:s president Maria Leptin ett brandtal för grundforskning och excellens, vilket följdes av en panel bestående av förutom Leptin, ordförandena i respektive nordisk rektorskonferens, på temat ”Nordiska nyckelrekommendationer för excellens i europeiskt samarbete om utbildning, forskning och innovation”. Tanken med dagarna var ju att det inte bara skulle handla om förkovran för oss rektorer, utan också om att föra fram vissa kärnbudskap som ligger de nordiska länderna varmt om hjärtat. Det lyckades väl – men vi behöver också stärka vårt konkreta samarbete mellan de nordiska universiteten i frågor där vi har samsyn. Det kan gälla exempelvis att skarpt försvara excellenskriteriet i bedömningen av EU-ansökningar, eller att gå före i övergången till öppen vetenskap där Sverige idag redan leder världstoppen vad gäller öppen tillgång, men även andra nordiska länder är tydligt engagerade, exempelvis Norge där universitetet i Tromsø är föregångare genom att ha adopterat en ”Rights retention strategy” till vetenskapliga publikationer, något som också gäller internationella toppuniversitet som Stanford. Själv är jag övertygad om att den nordiska plattformen är viktig i såväl europeiska som globala sammanhang – men den behöver förvaltas med omsorg, utan alltför stora sidoblickar på politiken utan med fokus på våra egna kärnfrågor som universitet och högskolor.