Internationaliseringsutredningen, vars andra delbetänkande nu är på remiss, har presenterat ett antal förslag, såväl övergripande som mer detaljerade, på hur svensk forskning och högre utbildning kan främjas och utvecklas nationellt. Internationella utbyten har i själva verket varit en grundbult i universitetens liv ända sedan deras begynnelse under medeltiden, och denna rörlighet har varit av avgörande betydelse för kunskapsutvecklingen under århundradena. Välutvecklad internationell samverkan är en förutsättning för excellenta akademiska miljöer.

Stockholms universitet har i samband med sitt strategiarbete även tagit fram en särskild långsiktig plan för sin centrala internationella verksamhet, Global Engagement, som beskriver färdriktningen för arbetet framgent. Det handlar bland annat om att utveckla förutsättningarna för internationell rekrytering, mobilitet och samarbete, men också om en större närvaro på internationella forsknings- och utbildningsarenor. Idag har vi har våra prioriterade strategiska partneruniversitet – Helsingfors, Tokyo – samtidigt som vi är aktiva inom flera internationella nätverk. Två exempel som jag tidigare skrivit om är CIVIS, som just sökt pilotmedel inom ramen för EU-utlysningen European Universities Initiative, och det svensk-amerikanska CALIE, som lanserades i Washington DC i februari.

En ökad aktivitet inom internationella nätverk är viktig både för vår synlighet som universitet och för att främja våra student- och forskarutbyten. Det ställer dock stora krav på engagemang från ledningshåll. Idag har jag därför utsett Karin Bergmark, professor i sociologi och tidigare vicerektor för humaniora och samhällsvetenskap, till nytt rektorsråd för internationell samverkan. Karin har ett viktigt arbete framför sig, i nära samverkan med den internationella samordnaren Maria Wikse och hennes team, för att ytterligare utveckla och stärka Stockholms universitets internationella profil.